Denna ständiga fråga: Vad ska vi äta till middag???

Åhhh så härligt det är när man kan öppna och vädra utan att man fryser ihjäl, man kan ha öppet så att man får andas härlig frisk vårlig luft trots att barnen är sjuka...  Underbart, njutning när den är som allra bäst... :-)

Jag undrar när jag någon gång ska känna mig utsövd igen... Min pappa dog hastigt för 4 år sedan och då började mina sömnbesvär, jag sov skitdåligt, max 3 timmar i sträck. Nu sover jag lite bättre men inte mer än 5 timmar utan att vakna, blir jag väckt eller vaknar vid "fel tillfälle" så kan jag ligga vaken i flera timmar utan att kunna somna om, vilket är frustrerande. Det är ju inte bara jag som lider av min trötthet... Tröttheten gör att min stubin stundtals blir väldigt kort och då drabbas tyvärr mina älskade, både barn och man hamnar i skottgluggen...

Vissa dagar känns det som att jag inte gjort annat än att skälla på de stackars oskyldiga barnen och jag tänker att det är bäst att spara rejält med pengar för de kommer att få lägga ner stora summor för terapisamtal när de blir vuxna för att de hade en sån hemsk mamma. Men konstigt nog så vill de ändå kramas med mig och säger titt som tätt saker som: mamma du är bäst, du är världens bästa mamma, du är gullig, jag älskar dig osv. så jag är nog rätt ok ändå....

Jag försöker att inte tänka på det så mycket men det finns i bakhuvudet hela tiden, vi får inte missa ägglossningen... Jag önskar att jag kunde backa några steg och bli den där människan som jag var i höstas, då jag var hon som trodde att hon inte kunde bli gravid och hade sex med sin man när lusten föll på och inte tänkte att nu måste vi ha sex så att det finns spermier på plats när ägget släpper och gärna en gång till precis vid ägglossning för säkerhets skull...

Jag vill verkligen att jag ska bli gravid igen och att det ska gå hela vägen denna gång, tredje gången gillt... Men samtidigt så försöker jag att inte tänka på det, men det är svårt att låta bli....