Jag skrev i ett tidigare inlägg att maken och jag skulle åka på kryssning till Finland. Planerna är ändrade, vi åker till huvudstaden, hälsar på släkt, dumpar barnen, tar in på hotell  i 2 dygn, sover, shoppar, hittar på nåt kul, bara maken och jag... Det känns underbart!

... men sonen måste ha världens gulligaste fröken... Igår blev jag sjuk, har ingen bil hemma eftersom maken redan åkt och det är hans tur att köra till jobbet (de är två som samåker). Jag funderade på hur jag skulle göra, var inte så pigg på att traska 2 km till skolan och så hem igen med den yngste dessutom i släptåg båda vändorna. Kom på att sonens fröken passerar oss när hon kör till skolan. Chansade och ringde upp henne och frågade om hon kunde vara gullig och låta sonen åka med. Hon svarade att självklart (tror dock inte att det är självklart för alla) kunde han få göra det. Allt var därmed fixat, kollade även med fritids och han fick vara där tills maken slutade. Maken fixade även så att han kunde lämna båda barnen idag på både dagis och fritids (trots att jag är hemma och att de är lediga enligt schema) så att jag får chans att vila och bli frisk.

Ana min förvåning nu på morgonen då sonens fröken ringer och frågar om sonen vill åka med även idag... Jag tackade chockat för erbjudandet men svarade att det löst sig och att sonen redan var levererad.

Snacka om att änglar finns... :-)